Grinchen...

...usch! Jag är på uruselt humör. Eller rastlös. Känner mig sur, butter och inåtvänd. Jag vill bara dra nåt mörkt över mig och det tycker jag julen också kan göra. Jag vill inte fara någonstans eller göra någonting... är detta nåt sorts slutet-av-gravidtiteten-symptom? Jag vill bara att vårt barn ska komma till världen nu, friskt och skrikande efter kärlek!

Kanske jag återfår lite stämning och normaliseras efter Wasa Sångargilles julkonsert och middag i goda vänners sällskap?

39 veckor + 4 dagar nu.

Check out the size of this thing.

Sitter och lyssnar på Pink Floyd och lipar lite... How I Wish you where here!


Hur kan man sakna och älska nån man aldrig ens träffat, så här mycket? Livet är bra fascinerande.

Still in one piece

Hej på er!

Jag är fortfarande two in one så att säga. Har haft lite för högt blodtryck, proteiner i urinen och stundtals grym huvudvärk och illamående så jag har försökt ta det lugnt och vilat och sovit rätt så mycket. Finns inte så mycket att berätta om sådana eskapader. Läkaren gav mig blodtrycksmedicin igår som jag får ta om det lägre trycket går över 95, men igår hade jag toppen blodtryck hela dagen efter läkarbesöket så det kanske ordnar sig.

Har inte känt några sammandragningar heller eller annat som skulle tyda på att gosen börjar förbereda sig för en Grand Entré, så det är väl bara att fortsätta vänta och avvakta. Tänker dra dammsugaren över golvet i alla fall och torka lite damm. Har inte julpyntat utöver såna där lysande stjärnor i fönstret, men jag känner inget behov av det heller. Har väntat innerligt på julen i nio månader nu, men inte för julens och julstämningens skull utan endast för att få träffa vårt lilla barn.

Har ni sett den här videon? Hjärtat smälter samman.

Gose-gose-gulli-goooos! :)

En störande ovana

Jag har gått och dragit på mig en riktigt störande ovana. Innan jag kommer igång för dagen sitter jag minst (minst!) 2h här, framför datorn och läser och kollar en massa bloggar, väder, mejl, fb-grejer, osv. Om och om igen. Ok, jag gör hellre det här än bänkar mig framför TV:n, för här kan jag åtminstone välja nåt intelligent att läsa om jag jag vill eller kommer på nåt. TV:n har bara sitt samma utbud av doku-såpor som har snurrat i 10-20 år eller nåt?!? Hur är det möjligt att samma koncept orkar hålla på? Har vi helt fastnat i våra tankemönster? Finns det inget annat? Viktminskning, hemrenovering, dating, baka, laga mat, smaka på mat, jaga spöken, jaga folk som inte betalar sina räkningar, undergångsteorier, värdera hotellrum och restauranger, megafabriker...listan är oändlig och utbudet likaså. Överallt på alla kanaler.

I alla fall. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma loss från det surfandet. Eller kanske det lossnar då babyn kommer? Tänk om man skulle ta ett blogg- och Facebookfritt januari? Och gräva ner sig i Mindfullness istället. Meditera och läsa böcker? Träningen kommer ju antagligen inte att börja på allvar ändå förrän typ Mars?

Tänk om man kunde släppa taget om det där egot? Hjärnspöket? 
Ser ni henne? Min värsta fiende. Och hon är där, på insidan.

På tal om träning. Att jag saknar löpningen! Läste igår om Coynthas 24h-lopp och blev så taggad. Det är en sån fantastisk prestation! 24 timmar!! Oavsett vilken sträcka man lägger bakom sig, att bara hålla igång i 24h är makalöst! En vacker dag. Fast precis som med maraton så tror jag att jag testar halvan först, dvs. 12h. På hemmaplan eller någonstans i ute i den vackra världen. Fast ännu före det så får jag nog inledningsvis försöka klara av en halvmila-lunk. :) Ena foten framför den andra bara, och upprepa.

Kivitippu Ultra 2011

Kalaskulan v38

Vi har fulla 38 veckor idag och så här ser jag ut

Jag ska strax iväg till massören för att få armarna masserade. Vet inte om det hjälper mot mina bortdomnade fingrar, men man måste ju försöka i alla fall. Dessutom är arm- och handmassage grymt skönt. Mycket underskattat och glöms lätt bort, men för såna som sitter vid datorn och knackar på tangentbordet mycket är det verkligen värt ett försök.

Inget konstigt med...

...att vilja ha en ny klocka? 

Hälsningar,

Eliza 32 år

För övrigt har fosterlandet varit självständigt i 96 år idag och svärmor (eller ja, blivande svärmor...hoppas jag...) har funnits i lite mer än 50 år. Det firar vi som bäst med ett gälit snöfall, sedan blir det att tända ljus vid hjältegravarna och, enligt ryktet, hemlagad pizza hos svärmors.

Bilderna nedan är från uppvaktning och kransläggning vid hjältegravarna. Tyvärr inte från i år, eftersom jag inte var på plats i år, minns heller inte från vilket år det är. Dock ser det rätt likadant ut från år till år, men det är absolut inte mindre vackert och känslofyllt för den skull.

Tack.

Total avsaknad...

...av fingertoppskänsla och minne.

Det är gryyymt obehagligt med bortdomnade fingrar. Känner ju snart ingenting alls! Dessutom gick jag med raska steg till rådgivningen idag och har tid först imorgon...

Det lär dock ska vara helt normalt. Både bortdomnade händer och seriös råddighet. Så vi väntar lite till då bara. Snaaart är det jul!

Bilden är från 2010.

Har ingen julgran. 

Ännu.

Längtan

I lördags kände jag första gången på länge en olidlig längtan efter att få springa. Det värkte riktigt i kroppen. Att få kuta hårt, ta ut sig, känna spänst i benen, hållning i ryggen och sedan, sedan stämpla in genom dörren och kollapsa av utmattning på dörrmattan.

Nog för att jag kan känna mig rätt uttagen och färdig för lite kollaps nu också, men det är inte riktigt samma känsla av prestige och fananamma då det kommer sig av att man gick upp för trapporna eller att man tog sig från köket till vardagsrummet utan att pausa.

Och på tal om längtan, vi har fulla 37 veckor idag förresten. Det lär ska innebära att det finns en helt färdig liten människa där inne. Som kan dyka upp när som helst! Vi längtar sååå att få träffa den lilla gosen.

Fua Formgivare kommenterade förresten med ett ypperligt tips (tack för det!) på hur man även kan använda köksbordet jag har till salu: "Det blir ett svinsnyggt soffbord om du tar och sågar av benen till 40cm höjd och målar ramen med mässingspray." Nu har vi själva redan ett soffbord också som jag verkligen inte vill laga bort, men som tips till er andra då om ni inte vill ha ett nytt köksbord så kan ni alltså få ett nytt soffbord istället. Sååå, en sista gång, om du är intresserad av bordet: författa en kommentar, bordet är ditt för 40€ (eller ge ett bud).

Glasbordet...

...är förresten till salu igen. Den tidigare intressenten backade ur med hänvisning till att det nog är lite för stort för hennes lilla skrubb i alla fall.

Sååå, om du är intresserad. Författa en kommentar.

Höjd: 76 cm

Bredd: 76 cm

Längd: 120 cm

Köksbord och mysbula

Tjosan!

Här har vi nya köksbordet då. Litet och nätt.

 Och mysbulan i 37:e veckan. Dvs. 36 fullgågna veckor + dagar.

+10 kg på vågen och så mäter vi 112 cm i omkrets i navelhöjd.

Händerna och armarna är svullna och domnar bort, främst på natten men lång- och ringfinger på högerhand kan ge upp mitt på dagen också. "Undvik salt, drick mycket vatten och ta tupplurer" sa läkaren igår som hjälp mot detta. Sure thing. Om läkaren säger tupplurer, then tupplurer it is! ...och mindre salt och mera vatten då också förstås...

Äntligen hemma - dag X

Köpte ett nytt köksbord igår. Inget fancy eller så, men ett runt och lite mindre än det vi har så att saker och ting ryms bättre i köket. Det är ändå bara jag som äter frukost/dricker kaffe i köket. I framtiden kanske babyn då också, eller vi alla tre. Who knows liksom? Livet är fullt av galna överraskningar! :)

Eftersom jag gillar våra stolar så behåller vi dom. Det nya bordet jag köpte är från Jysk. Bordsskivan är brun och benen i metall. Bordsskivan fick alltså målas svart så den matchar stolarnas sadelfärg. Bordsbenen förblir metallfärgade, precis som stolsbenen. 

It is looking like this.

Och så har jag som sagt klottat lite färg på det, men det torkar nu och det ska målas en gång till så jag sätter kanske upp en bild sedan då jag har helheten färdig.

Jag har därmed ett fyrkantigt köksbord till salu om du är intresserad? Skivan är i glas och benen i metall. 

Höjd: 76 cm

Bredd: 76 cm

Längd: 120 cm

Ditt för 40 €. Författa en kommentar om du intresserad. Bordet är nu sålt.

Poppa lite tags liksom...

Blondinbella har blivit mamma. Deras lilla son och jag har samma födelsedag. Kommer att bli en bra typ har jag på känn. ;)

Loppisbord nr. 41 på Suvikirppis är nu fyllt. Dit bara och fynda om det känns så. Till salu finns åtminstone 3 par så gott som oanvända löpskor för struntpriser.

De blå/Turkosa är ett par Asics Gel DS Trainers (20€) som visade sig trots allt att vara för små (37). De vita bredvid är New Balance (10€ eller 15€, minns inte säkert) som även de var lite för spända kring foten (37,5).

De röda Karhu M1 (10€) var även de för små (tror det står 38 i dom)

Det är massor med prylar och kläder som fattas från hyllorna ännu, men det rymdes inte mer än så här. Får bila ut dit och fylla på vartefter.

Så Go a head and pop som tags guys!

Kan jag få extramycket Bearnaisesås?

Japp. Jag födislunchade med min fina mysiga återfunna vän Sanna igår. På August, som är stans bästa lunchställe enligt mig. Det serverades Nötstek med rostad potatis och Bearneaisesås. Eftersom som jag fyllde år så tyckte jag att jag gott kunde fråga om jag kan få lite mera Bea än alla andra eftersom det är min födelsedag. Snälla och rara människor som de är där på August så fick jag det, med ett leende. Sedan fick jag även specialbeställa kaakao med en skvätt kaffe i, eftersom det var min födelsedag. Och med kaakao-kaffen fick jag även en kokosboll och extra Fazers chokladbitar (man får alltid en Fazer chokladbit med kaffet). Eftersom det var min födelsedag. Bästa lunchstället. Punkt. 

Nåväl, sedan senare på kvällen bjöd favoriten på lite mat på Bistro Ernst, eftersom jag hade födelsedag. Gryyyymt goda hamburgare. Ska absolut provas om ni går dit. Nåt annat som ni bör testa är Vorschmack. Låter kanske inte så jättegott men det var faktiskt väldigt gott, smakade lite på det. Det ska jag ta nästa gång jag går dit. Ernst är visst enda restaurangen i Österbotten som har Vorschmack på menyn. Det sägs att det är Mannerheim som importerat rätten till Finland.

Aaaaanywho. Efter det tvättade jag bilen. Ja, eller satt i bilen medan bensinstationens tvättomat tvättade bilen. Inne i bilen satt jag och smaskade på en sån där stor Tupla. Needles to say att det blev allt för mycket sött under denna dag. Eftersom jag hade födelsedag. Nämnde jag det? ;) Följaktligen vaknade jag kallsvettig strax efter att jag somnat och mådde riktigt riktigt pyton. Fy fän för socker säger jag. Hoppas jag klarar mig utan den idag. För trots det fantastiska illamåendet igår, så känner jag gott att jag kunde ta lite choklad idag...

Socker: en lömsk, obarmhärtig och helt laglig drog.

Min vänner är väldigt händiga kan jag konstatera. Sanna här ovan hade virkat en gryyymt fin filt till vår lilla baby.

Och Nadja hade virkat den här galet söta mössan till babyn.

Jag kan inget sånt. Inget virkas, bakas, syas eller annat gör-det-själv-saker. Lovade Sanna att jag kommer och sätter ihop deras nästa Ikea-möbel. Det kan jag. Och det gillar jag. Tänk om man skulle få jobba med att sätta ihop Ikea-möbler? Vilken dröm! :D

Kafka

Vi köpte två Kafka-böcker då vi var i Tjeckien. Den jag läser nu är en samling korta noveller och så tog vi Processen. Han var nog en märklig typ den där Franz. De där novellerna är såå konstiga och rätt mörka. Tror jag. För jag har lite svårt att hänga med allt som oftast. Varje gång jag börjar på en ny novell så tänker jag "ok, NU ska jag koncentrera mig och fatta vad det är frågan om", men så har han förlorat mig efter några meningar...men ändå fortsätter jag att läsa? Märklig typ. På ett bra fascinerande sätt. Men märklig.

4, klockan 04:00...

Då vaknade jag idag. Vet inte vad tusan som är på gång nu?

Jag håller visst på att bli besatt av förvaringslådor. Igår köpte jag 8 stycken utan att egentligen veta vad jag skulle ha dom till, men tänkte att det kan va bra att ha...och så fick jag dom till ett bra pris.

Dunsade in på loppiset Suvikirppis igår för att beställa ett bord till mig. Jag har faktiskt aldrig varit där, men blev lite kär på en gång. De har en massa kul grejer där. En liten inredningsdel också med nya saker. "Bordena" (=skåpena) var stora och fina och fräscha. Dessutom får man inte klaustrofobi, vilket jag upplevde lite på Adam&Ewa. 

Jag har så mycket grejer att jag tror att jag nog får antagligen ha bordet i två veckor.  Bord nummer 41 är bordet som gäller fr.o.m. torsdag. Och där finns allt mellan himmel och jord: kläder (dam&herr), glas, skor (dam&herr), väskor, halsdukar/scarfar länkkare, prylar, CD:n. Allt kommer inte att rymmas på en gång dock så vi får se hur jag planerar upplägget.

Jag har ju förresten namnsdag idag. Och födelsedag. 32 år har jag funnits på denna jord. 30-årskrisen gick över så fort jag fyllde 30. Känner mig på inget vis gammal men häpnas över att jag kan sitta och och prata om saker och ting som hände "för 20 år sedan" och minnas vad det var frågan om, eller "för 10 år sedan" och inse att jag faktiskt var vuxen människa då redan eller inse att det inte var 90-tal då längre.

Min underbara favorit gav mig en väska till födelsedag. En riktig väska. Jag näns ju inte lägga pengar på annat än länkkare, så det är min sambo som försett mig med de kvalitetsgrejer jag har. Som t.ex. plånboken (Burberry) och mina solglasögon (Dolce Gabbana) och nu även en väska (Tiger of Sweden).

Bilden är googlad, men jag ville inte klicka på länken för jag vill inte veta vad väskan kostade, så denna bild har ingen länk till nån källa. Men den är googlad. Så ni vet.

Här är dock en bild som inte är googlad. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Lady Line i centrum av Vasa är det mysigaste gymmet ever och dess personal likaså.

Inte så vuxen heller

Näh hörni, jag håller nog inte alls på att bli vuxen verkar det som. Lördag-söndag sov jag åter ett +10h pass och i natt har jag sovit ett 12h pass. Intressant ändå för det är de här dagarna som jag vilat och verkligen latat mig som mest. Det måste ju faktiskt ligga nåt i att man är piggare om man gör nåt och rör på sig. Kroppen hamnar säkert i nåt sort semidvala då den märker att man bara såsar och på mellan soffa och kylskåp, och stänger liksom ner vissa funktioner av kroppen som den anser att inte behövs för dylika projekt.

Nu är det förresten slut på semestern och min moderskapsledighet har officiellt börjat. 5 veckor kvar till beräknat datum. 5 veckor!

Återbörd

Nåjaa. Nu kom återställningen. 11,5h sömn i bagaget! Grymt skönt ska ni veta!

Fortsatte skåpstädningen igår. Det blev lite otrevligare än jag hade räknat med. Skulle dra ut en grymt stor väska ur skåpet, och då jag gjorde de och såg vad som fanns bakom den blev så jävla grosed out att jag tänkt dö. Det var nåt som levde. Små runda pepplor (antagligen döende pälsängrar) som såg ut att leva. Och pälsänger-larver. Skrek ett lätt tjejskrik och drog fram damsugaren och RAID-burken. Blev naturligtvis tvungen att göra detta nu med alla hyllor eftersom det var så äckligt. Men nu är hyllorna tammejf*n rena i alla fall. Och bara lådor på hyllorna. Absolut inget ylle eller stickat. Urk...

Urk!

Vaken!

Japp. 04:35 visade klockan då jag slog upp ögonen. Försökte somna om, men så fick babyn hicka och det känns ganska häftigt, men sedan tyckte jag lite synd om stackarn. Hicka är ju lite jobbigt då man själv råkar ut för det och sedan då att en sån där liten liten gos-krabat ska ligga där och hicka så att hela dens värld skakar kan ju inte vara så roligt? Låg vilade i kanske 45 minuter, kollade feijan och vädret på telefonen, läste en Kalle Anka för att sedan konstatera att jag åter en gång vaknat för dagen. Klev ur sängen just före 06:00. 

Råkade ut för ett blodsockerfall som hette duga igår. Jo, jag hade slarvat lite med maten tyvärr, men hade inte känt mig speciellt hungrig. Hur som. Satt och packade lite lådor och sånt då jag mitt i all blev knäsvag. Kände hur jag blev akut hungrig och armarna kändes väldigt svaga. Kallsvettades. Satte potatisen att koka och medan jag väntade slängde jag ner en näve salta nötter, två nävar Goijbär och lite torkade plommon. Och vatten. Sedan lade jag mig ned på sängen. Jösses liksom. Kallsvettningen upphörde ganska snart och sedan var potatisen färdiga. Köttbullar och potatismos gjorde susen. Nu blir det inget sådant slarv mera.

Hamnar förresten att lämna bort Magnesium brustabletterna. Sedan jag började med dem så har jag samlat på mig en massa vätska. Händerna och fötterna är så svullna på natten och nu på morgonen att de är svåra att röra på. På mödrarådgivningen sa de också att brustabletter brukar innehålla ganska mycket salter som gör att man kan dra på sig vätska. Så jag återgår till de jag hade tidigare och går och inhandlar ett par kompressionsstrumpor/calf sleeves till natten.

Nåjoo, nog om graviditets"besvär". Idag blir det lunch med kollegerna. Fredag har liksom blivit den dag då jag lunchar tillsammans med det signifikanta mysgänget. De är en underbart salig röra av knasbollar som gör arbetslivet till ett rent nöje. Som t.ex om någon frivilligt lämnar oss så går det inte ostraffat förbi.

Trevliga, snälla och positivt inställda flitiga arbetsmyror förvandlas plötsligt till ligister. 

 Ser ut som ren och skär kärlek och omtanke i mina ögon.
Eller hur?
;)

Den biologiska klockan

Visst är det en mycket bra och positiv sak att kroppen automatiskt programmerar och anpassar sig till vad som komma skall då barnet är fött. Som till exempel det här med att man vaknar tidigare än man normalt skulle göra...men klockan 5 på morgonen känns ändå lite väl tidigt. I och för sig hade jag nog sovit 7 timmar vid det laget. Försökte somna om i en halv timme och sedan blev det att läsa Kalle Anka i ytterligare en halv timme innan jag fick acceptera att jag antagligen vaknat för idag.

Är det kanske så att jag äntligen blivit vuxen? Rent biologiskt? Behöver jag inte 9-12h sömn längre? Kan jag kanske börja se på de där programmen som alla andra ser på som börjar först efter 22 på kvällen? Och ändå orka upp i tid till jobbet i framtiden? Fascinerande.

Magen v.34

Teckningar

Det fanns en tid då jag inte hade något bättre för mig än att röka och rita. Ja tyvärr rökte jag då jag var så ung som 15 (och yngre)...väldigt beklagligt och jag har verkligen fått kämpa för att bli rökfri. Men nu är jag det och har varit det i 6 år nu och jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig kommer att röka igen! 

Anywho. Det var inte det jag ville komma till med detta. Medan jag röjer i skåpen så dyker det ju upp det ena och det andra. Nu hittade jag en mapp med mina teckningar från högstadietiden. Tänkte bjuda på några av dom. Inga mästerverk, men jag älskade verkligen att rita. Notera dock att jag höll mig till papper. Gav mig aldrig på väggar.

Vissa av teckningarna är orginal-"LAISOR" men en del är såna där jag haft andra teckningar, bilder eller föremål som modeller.

Min älskade pappa uppmuntrade mig alltid att fortsätta rita. Han köpte papper och pennor och akrylfärger och gav feedback. Om jag inte ritat nåt på ett tag noterade han alltid "Du har inte ritat, eller visat någå teckningar på ett tag...är allt okej?" År 2000 gick han bort och jag vet inte om jag slutade rita för att det inte fanns någon som saknade mina teckningar längre eller om jag växte upp och "bara" inte hade tid...

Glögg

Jag har strax avverkat 8 liter glögg på fem veckor. 

Jag kan sluta när som helst. 

Men jag vill inte. För de är så himla gött!

Allright. Men NU har jag börjat tömma skåp-j*vlarna. På riktigt. Om ni har en känsla av att ni kanske har nåt som är ert i våra skåp (alltså nåt ni glömt hit nån gång...) så lönar det sig kanske att slå en signal, för risken är annars väldigt stor att ni får köpa det tillbaka från ett loppisbord i Sunnanvik.

Den där gråtmildheten...

Efter krampattacken i natt hann jag ligga vaken en liten stund innan jag somnade tillbaka. Under den tiden hann jag tänka hur snabbt en sån där kramp dyker upp och hur ödesdiger den kan vara. Speciellt som man börjar vara lite äldre än 20 år och musklerna inte är lika virila och spänstiga som de kanske nån gång var utan att man behövde underhålla dem speciellt mycket.

Jag började ju böla lite. Får nån en sån där kramp i sommarvattnet ligger man risigt till. Det högg till så hårt i hjärtat att en människa, en människa man älskar kan vara borta på två röda sekunder i en sån där situation. Dessutom kan ju folk inte sällan vara lite (eller väldigt mycket) på sniskan också då de befinner sig i sommarvattnet. Och då man är på sniskan är omdömet kanske heller inte alltid det bästa.

Men man kan ju inte vara överallt och övervaka och ta hand om allt. Man kan inte oroa ihjäl sig heller. Man kan inte sitta och gråta och ha ångest över saker och ting som inte ens har hänt ännu. Eller hur?

Man undgår inte döden bara för att man slutar leva. 

-Märta Tikkanen-

Kramp

Tränade igår igen. Preggo-prgrammet. Det gick typ lika bra som senast, men under uppvärmningen och nedvarvningen känner jag nog att jag går för

a) fort? (4,5 km/h)

b) tungt/uppförs?

eller bara 

c) ergonomiskt fel?

för det river liksom stundtals till i magen/sidan efter en stund. Uppvärmningen går rätt problemfritt men nedvarvningen brukar vara jobbig. Själva styrketräningsprogrammet funkar bra, men promenerandet vill bli lite knasigt. Men, jag tror ju att att det beror på just det: att jag är rätt så otränad just nu. För idag, dagen efter träningen så gick det hur bra som helst att promenera i rask takt in till stan och tillbaka därifrån också. Men jag tar ingen stress här heller. Jag pausar och vilar tills jag är på gång igen. Eller har ni någå råd och rön som man kanske borde beakta?

I natt fick jag min första kramp i benet på flera, flera år. Det var vaden som krampade. Jag vaknade med en gång och steg upp för att ställa mig och stå på det krampande benets fot. Hela benet var stenhårt och det tog god en stund innan det släppte. Usch, det gjorde verkligen ont! Gick alltså och köpte Magnex brustabletter idag.

De är mycket effektiva. Använde dem regelbundet för några år sedan, men de är lite dyra i längden och jag har klarat mig bra med de jag haft (Leader Vahva Magnesium) hittills så därför har jag inte känt för att fortsätta köpa brustabletterna, men nu får jag köra på det här ett tag igen.

Inte är Magnex nu så förskräckligt dyra heller, typ 7€ för 20 tabletter, men då jag fått 140 tabletter för samma pris och samma ranson magnesium och klarat mig på det så har det ju känts som en förhållandevis onödig utgift...

Nåjo. Livet går vidare.

Äntligen hemma - dag 17

Från Jysk köpte jag två stycken blombord för 17€ stycke som jag tänkte omvandla till nätta små nattduksbord. Vilket jag gjorde, igår.

Et voilà:

Grundmålning.

 

Färdigmålade.

På sin plats.

De skulle eventuellt också kunna vara röda? Nagellacksröda...