Det börjar bli...

...ordning på promenerandet. Säger hon som promenerat två gånger denna vecka... men allvarligt, känns som om jag kan få en rutin på det här nu resten av hösten. Jag kan inte bara lämna på soffan och förslappas. Ju bättre skick mamman är i desto bättre går förlossningen och återhämtningen efter densamma, har jag läst och hört om och om igen. 

Så i måndags traskade jag 6 km i 1,3 procents  motlut i 66 minuter till Grey's Anatomy. Idag traskade jag 5,1 km i 1,3-1,6 procents motlut i 60 minuter till Bold and the Beautifuls "Best of Weddings". Det var nu så där halvkul, men det är ju lite mer underhållande än att stirra in i en vägg eller en spegelbild så det funkar.

Fick rätt smärtsamma stickningar de första 15-30 minuterna båda dagarna, men det gick över då jag fick upp värmen. Hade antagligen för hög fart från början: 5,5-6 km/h. Måste försöka komma ihåg att börja lugnt och öka om det känns bra, inte börja hårt och dra ner då det gör ont. Men det är så tråååkigt att gå långsamt. Jag har ändå förstått att de där stickningarna inte är farliga för babyn, bara otrevligt för mamman.

Kalaskulan börjar bli rätt kalasig och då har jag ännu fyra månader kvar att kalasa till det riktigt ordentligt.

Men jag klagar inte. Den är oskoijat den absolut finaste magen jag nånsin haft! :D

Gör om...

...gör rätt.

Hos Kostdoktorn

Hormoner

De som känner mig vet att jag är L I V R Ä D D för spindlar. Alltså kallsvettig-släpp-allt-du-har-i-händerna-och-spring-för-livet-och-gripas-av-panik-rädd.

Här en dag för kanske 3-4 veckor sedan öppnade jag ett fönster för att vädra lite och in på fönsterbrädet flög en spindel, stor som en tumnagel (inklusive alla åtta ben) ungefär. Jag blev genast kallsvettig och kände paniken stiga. Hur ska jag överleva? Jag måste försvara mig. Jag råkade ha en RAID-burk precis bredvid mig och jag nappade tag i den. Efter en kort stunds tvekan sprejade jag varelsen...

...där låg den och vred sig i den torterande gasen och jag började stortjuta. Sprang genast efter papper och med tårarna forsade ner för kinderna bad jag om och om igen om förlåtelse medan jag klämde ihjäl den i pappret för att den inte skulle lida mera.

Heh, men utöver den där spindel-incidenten så tror jag att jag nog klarat mig rätt bra från kaotiska känslosvall. Känner mig mera så där mushi-gushi-gose-gos kärelskfull gentemot allt och alla...och trög i skallen. Men det går kanske hand i hand?

Ha ett grymt...

...toppen lopp alla som springer Helsinki City Marathon idag!

Ett lopp som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.  

Mitt första maraton.

Coolhet och lycka på en helt ny nivå

Som min kompis Angel sa det: "A chiq who took cool to a whole new level!"



Hur coolt är inte det där då?
Det får bli nåt för mig att arbeta på.
Nästa år.

För först ser det ut som att, om allt går bra, så får jag bli mamma till jul.

Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner.

Jag kan inte fatta det emellanåt. Men det måste vara såhär sann lycka känns.

Det är så fantastiskt. Och skört.

Le Promenix

Började denna lördag med en halvmila promenix i augustisolen. Och den är fortfarande mycket varm ska ni veta.

Ni vet det säkert själva och jag har nog sagt det förr, men att en liten promenad/länk/vilken-träning-som-helst bara kan sätta god ton på resten av dagen? Man må vara hur jävla sur som helst då man sticker iväg, men efter några minuter är känslan och humöret nåt helt annat. Inte för att jag var på nåt vis sur då jag stack i väg idag, men jag var grymt mycket gladare och piggare då jag kom hem tillbaka.

Ekorrhjulet...

...det är minsann dags för något. Något, något, något.

Vi hann vara hemma i knappt ett dygn och jag kände redan hur det gamla vanliga ekorrhjulet börjat snurra igen. Jag brukar tycka att det är skönt att komma hem från resor, och det gjorde jag nog även denna gång, men den där mega-bekanta-vanliga-dagliga-livet-känslan kändes inte alls välkommen redan efter en dag på hemmafronten. "Tjaha, så kom vardagen igen då..."

Otacksam.

Jag måste ändra på nåt. Göra nåt så att min inställning ändras. För i slutändan tror jag det är en inställningsgrej. Man väljer själv hur man vill se på saken. I all väder. Man kan göra det riktigt svårt och tungt och besvärligt och deprimerat för sig, eller så kan man försöka lära sig nåt av tillvaron. Ingenting är sig någonsin likt. Man bara väljer att se det så. Men vad ska jag göra? Försöka lära mig stå på huvudet? Meditera? Gå baklänges upp för trappor? Spela Badminton med vänster hand? Lunka med högerskon på vänsterfot? Fånle åt alla jag möter? Bli vegetarian? Vad?

Förresten, om ni vill köpa billiga serietidningar så ska ni snubbla in på sarjakuvalehdet.fi. Det är min kompis webbsida och jag fick idag först veta att han upprätthåller en sådan sida.

Eliza Dolittle står för kvällens underhållning

Ahoj!

...som man säger i Tjeckien! Vilket alltså är landet jag spenderat den senaste veckan i och även är orsaken till bloggkoman som uppkommit till följd av det.

Grymt skön sista semestervecka har det varit! Inledde med Muse-keikkan och sedan flög vi ut till Prag, nappade en taxi och körde ut till ett väldigt mysigt hotell i Karlstejn, invid en liten flod (eller vad man nu ska kalla det) cirka 50km från Prag.  Romantic Hotel Mlyn. Här stannade vi en natt. +38C och klart solsken då vi anlände. Obeskrivligt och olidligt varmt då man inte är van...

 En del har kontorshundar, andra har terass-påfåglar...

Elstolparna såg farliga ut.

Alla delar är helt och hållet i metall...

Det kan ju inte vara hälsosamt?

Inte är dom ju det här på våra breddgrader? Eller är de?

På måndag tog vi tåget till Plzen, för 100 CZK = 4 euro, istället för taxi 1200 CZK = 48 euro

Plzen-resan var egentligen min födesledagsgåva till sambon som fyllde i våras. Två hotell-nätter och 2x30 minuter bilkörning med antingen Ferrari F430, Lamborghini Gallardo, Porsche 911 eller Chevrolet Camaro. Tyvärr var Lamborghinin sönder den dagen sambon skulle köra, så han blev tvungen att nöja sig med att köra Ferrari och sedan Porschen i stället för Lamborghinin. Men det gick nog bra ändå....tror jag.

Plzen så där annars var kanske inte i min smak, men det gick an. Pilsner Urquell bryggs där och det är ju alltid trevligt. 

Porten till bryggeriet

"Supa supa"

Ja, och så tog vi limousinen ut till stället där bilarna skulle köras. 

Kändes dock lite halvpinsamt måste jag säga.
Men det var billigare än med taxi så det funkade.

Och här är banan där man fick pressa på ordentligt. 

Tror det var frågan om en gammal militär flygplats.

Sedan på onsdag tågade vi vidare till Prag. Prag är underbart. Grymt vackert och den gamla delen av staden är väldigt stor så det finns massor att titta på. Turisterna var ju avsevärt fler och priserna följaktligen högre. På allt förutom ölen, ölen var billig. Engelskan var också bättre i Prag än i Plzen. De kunde knappt nån engelska i Plzen, bara så pass att de kunde ta beställning på restaurang men frågade man nåt utöver menyn så lyfte de bara på axlarna och sade att de inte förstår... men, så är det ibland. Inte kan man ju bara förvänta sig att alla ska kunna engelska överallt. Det finns faktiskt andra språk här i världen... :)

Vaktbyte utanför porten/borggården till St. Vitus Katedralen 

Jag avundas inte killarna alls, det var +32C och klart solsken.

Och inget hav någonstans. 

Som västkusttjej fick man små panikattacker med jämna mellanrum.

Uppe i ett torn högt uppe på en kulle. 

Katerdalen på långt håll 

Katedralen på nära håll

 Mera utsiktsbilder

 Hungermuren

Tornet uppe på kullen där utsiktsbilderna togs...

 En liten julbutik mitt i allt.

Stannade och åt en pasta på en restaurang.

Detta fanns i taket.

Fick genast en flashback av babyn i Trainspotting och kände hur nackhåren reste sig av obehag.

Så där all in all så rekommenderar jag verkligen en resa till Prag, men på våren eller senare på hösten. Juli var alldeles för varmt. Dock sade taxi-chauffören också att det är ovanligt varmt, att det brukar ligga kring +23...28C den här tiden. Så, inte vet jag då. Men jag tror ändå att det är trevligare i Maj kanske? Av nån anledning åt jag heller inget typiskt Tjeckiskt som korvar eller Gulasch, men då har jag ju i alla fall en orsak att åka dit igen kanske? Prag Maraton?