söndag, december 09, 2012

Livet...

...är bortkastat på mig och jag kastar till allt för stor del bort det liv som getts till mig.


Ibland, då jag vaknar på morgonen så önskar jag att det vore kväll så jag bara fick gå och sova. Jag önskar att dagen vore slut innan den ens hunnit börja. Värdefulla, roliga och ibland sorgliga timmar av liv tillsammans med min familj, vänner, kära kolleger och så jag önskar att jag fick slippa de timmarna och bara sova.

Jag tänker aldrig på att den här dagen kan vara den sista i mitt liv eller den sista tillsammans med någon annan i mitt liv. Inte på riktigt. Trots att jag mist min pappa, väldigt plötsligt och allt för tidigt.

Jag nickar menande och känner hur det vrider i hjärtat då jag ser på liknande filmer som ovan, läser böcker och hör på någon som pratar om det. Min hjärna kan registrera tanken bakom att leva i nuet och ta till vara på den stund man blivit tilldelad men den kan inte hantera den, inte förstå den, inte på riktigt. Den vill inte.

Om jag fortsätter att göra saker och ting på samma sätt som jag alltid gjort dem, så kommer jag att få samma resultat som jag alltid fått.

Jag vet inte var jag ska börja, men jag måste börja någonstans så jag börjar här. Det är i praktiken en rätt liten förändring, men för sinnet och för egot är det ett stort steg.

Tack för att ni följt med mig och stöttat mig i allt jag tagit mig an. Tack till alla människor jag lärt känna och träffat som jag aldrig skulle lärt känna utan den här bloggen. Det är verkligen inte utan ett djupt sting i hjärtat som jag loggar ut.

"Två sanningar kan sägas om förändring: Det är svårt. Det är möjligt." 
-Dan Millman-

Månadsskifte

Ja, månadsskifte innebär mycket jobb då man jobbar med bokföring. Så även detta månadsskifte. Förutom att jag jobbat mycket så har vi även firat Finlands 95:e självständighetsdag, som även är svärmors födelsedag, samt haft en fantastiskt trevlig julfest med kollegerna.

Innan veckan började så överraskade vi (tjejerna) vår fina kompis Heidi med en post möhippa, eller fru-hippa om man vill. Det var inget crazy-shit-stort pådrag, men vi lyckades överraska totalt. Precis som de gjorde. Sedan blev det lite glögg-mys följt av tre-rätters middag och tjejyra på Kantarellis.



Förra söndagens promenad blev skrattretande kort då jag höll på att frysa ansiktet av mig, endast ansiktet dock. Det var så kallt om nosen att det gjorde ont. Jag måste ju ha haft nån galet vattenbaserad ansiktskräm i ansiktet eller nåt, för nog har man ju varit ute i kallare temperaturer än -14C och klarat sig hur bra som helst.
Anywho, jag knäppte några bilder av vårt fina Winter-Wasa.





Sist, just nu, men inte minst. Jag begav mig ut för att inhandla en vinterjacka till mig själv igår (eftersom jag blivit så löjligt frusen av mig) och kom följaktligen hem med två par nya pjucks istället. 



Stövlarna ser kanske inte så galet snygga ut som sådana, men väl med ett par ben i sig så ser de riktigt trevliga ut. Jag var främst ute efter höga skaft (som går runt mina vader) och det fick jag. :)

söndag, december 02, 2012

En spark i baken tack!

Sitter här och tittar ut. Solen skiner, det har fallit lite snö i natt så marken är vitklädd, -14C. Tänker: Oj vad det ser friskt och skönt ut där ute! Och sedan svänger jag huvudet mot skärmen och fortsätter läsa bloggar och Facebook-statusar. Jag ooorkar inte klä på mig en massa och gå ut i friska luften.

Jag har inte tränat sedan i tidsdags och jag känner hur tröttheten och segheten får ett allt fastare grepp om mig. Det blir en ond cirkel. Ju längre det går mellan träningspassen desto tröttare och segare och latare blir man. Så snälla: SPARKA MIG I BAKEN så jag kommer iväg nån gång!!


I don't mind the pain.
:)

Stig Skräpp

Språk- och dialektkunskaper är inte endast nyttigt,
det kan vara lite småroligt också.
 Bild: Privat fotoklipp från Kalle Anka & C:O, nr 08 2012